Just det!

Jag glömde skriva i förra inlägget att jag klarade min omtenta med mycket god marginal så nu kan jag lämna turismprogrammet bakom mig! Men som jag har sagt förut till mina förra klassisar, ni slipper mig inte än!

I don't sleep well...

Ja det är väldigt dålig uppdatering från min sida och det kommer inte bli bättre den närmsta veckan. Jag har nämligen nollning i två veckor och jag är än så länge bara inne på den första. Så jag känner att det enda jag hinner göra när jag är hemma mellan alla olika aktiviteter är att försöka trycka i mig lite mat och klämma in några timmars sömn innan jag drar vidare igen. Skulle jag mot förmodan ha lite extra tid över så är jag antagligen för bakis och sliten för att orka göra något annat än att bara ligga i min säng med kudden över huvudet. Men roligt det har jag utan tvekan! Ni som inte tänkt plugga, tänk om för nollningen kan vara en av de roligaste sakerna man får vara med om under en livstid!

Ni kommer få er lite uppdatering med bilder och små utdrag från de här två veckorna när nollningen är slut och jag hunnit andas lite.

White blank page

Mamma tvingade upp mig ur sängen klockan tolv för att släkten skulle komma på kalas. Efter två knäckebröd och några liter vatten lyckades jag få av mig betongkepsen och kunde vara lite effektiv och hjälpa till med förberedelserna. Nu sitter jag instängd i mammas arbetsrum igen och försöker ta tag i pluggandet men just nu står det rätt still i hjärnkontoret. Jag finner inte riktigt orken för att plugga. Men jag har satt på lite mysmusik på datorn för att komma i stämning.

Hål lite här och där!

Sjukt rolig kväll med linnsan! Dock började kvällen med att jag fastnade med strumpyxorna i hennes bord, så vi gick till coop och köte nya. När vi kom ner till stan upptäckte jag att jag lyckats ta sönder även dem på baksidan av låret. När jag var på väg hem upptäckte jag ytterligare ett hål. Stortån stack ut...

Känslig tjej 20 år..

Det första jag gjorde när jag vaknade var att börja gråta. Okej kanske inte det första jag gjorde men jag gick upp och skulle äta frukost och såg att någon hade slängt min röra med lax, rödlök och rom som jag hade tänkt ha på knäckebrödet. För er som känner mig så vet ni att jag hatar frukost. Jag tycker inte om något alls på morgonen och jag vill bara ha mitt kaffe och sitta ifred för mig själv. I vanliga fall struntar jag i frukost helt och hållet men nu i sommar har jag fått tvinga i mig något innan jobbet varje dag för annars klarar jag mig inte till lunchen och när jag är hungrig blir jag en riktig diva. Tänk snickers-reklamen. Men i morse såg jag fram emot att äta min frukost eftersom jag visste att jag hade den där röran kvar sen gårdagen. Så ni kan kanske förstå min besvikelse. Dock så kan jag ju själv tycka att börja gråta är lite överdrivet... Men jag blir sån veckan innan tentan jag gråter för ingenting och minsta motgång får mig att bryta ihop. Jag är inte en person som är nervös och stressad utåt och jag har inga problem att hantera en stressad situation på jobbet, men jag är inombords väldigt stressad jämt och ständigt. Jag har väldigt svårt att varva ner och bara ta det lugnt och släppa alla måsten omkring mig. Ikväll ska jag dock försöka. Malin, My, Felicia och Madde kommer hit för att äta lite ost och dricka vin. Malin flyttar snart iväg till London så det blir ett litet avsked för henne.

Lite låtar som just nu får mig på bättre humör.

Jag tror det kallas rubrik...

Bara att komma på en rubrik är svårt. Jag har suttit i fem minuter och försökt komma på något bra... det gick inte. Ja skrivandet har gått väldigt segt på sista tiden. Jag känner inte kreativiteten flöda i kroppen och inte heller behovet av att skriva. Eller det är klart jag vill ju gärna få ihop ett inlägg annars hade jag inte skrivit något men blogghumöret är inte på topp. Anledningen till det är att det just nu inte händer något i mitt liv. Eller det är klart det händer något, jag sitter ju inte och degar i mitt rum hela dagarna. Jag träffar kompisar i veckorna och går ut på helgerna men det har jag gjort hela sommaren så det ämnet är ganska ut tjatat. Men det är klart, jag har slutat jobba för att istället börja plugga. Jag har nämligen omtenta nästa onsdag. Så nästa vecka packar jag föräldrarnas bil och kör ner till min kära lägenhet. Att flytta tillbaka är faktiskt något jag ser fram emot! de senaste dagarna har min familj eller snarare mor och far gått mig på nerverna som bara den. De känner troligtvis samma sak för stämningen är lite halvdålig från och till. Jag är själv mycket medveten om att jag går tillbaka till samma bortskämda person som tar för givet att mina föräldrar ska laga mat, handla och plocka undan efter mig. Jag gör ju allt det där själv när jag bor i Kalmar så jag förstår inte varför jag gör så. Visst det är en sak att man kan njuta av att bli omhändertagen en helg när man kommer hem och hälsar på, men nu har jag varit här i nästan tre månader snart, så jag går helt enkelt mina föräldrar på nerverna och jag är trött på allt tjat. Helt vuxen är jag helt klart inte trots att jag fyllt 20. Dock kan man ju undra om man någonsin blir helt "vuxen", vad nu det betyder...

Aja slut på tjötandet och tillbaka till pluggandet!

Jobbtrött

Det kom in en kund på jobbet idag som var inte bara otrevlig utan rent utsagt elak och oförskämd mot mig. I tio minuter fick jag stå och hålla tillbaka tårarna och när kunden gick så brast det. Jag brukar tåla rätt mycket men det här var ju helt absurt. Som sagt ni kan ju bara tänka er eftersom jag till och med började gråta. Jag vet att man bara ska försöka skaka det av sig och det brukar jag göra men fy... Men aja det är bara ta nya tag för en ny vecka!